Linnéas sista besök

Sådärja, nu har Linnéa varit här för sista gången. Nio dagar varade visiten och alla dagar var fyllda till bristningsgränsen med aktiviteter. Ett zoo, ett större zoo, Las Vegas, Grand Canyon och sol och bad på stranden var vad som gällde.

Först zoo: Riktigt skoj, området är jättestort och i princip alla djur man kan tänka sig vilja se finns där. Bland de roligaste var tigrarna, isbjörnarna, girafferna och mina favoriter gorillorna. Häftigt och respektingivande att se ett så människolikt djur som med lättja skulle kunna bryta sönder hela mig. Tyvärr var inte deras nyfödda lilla bebis, Frank, som det t.o.m stått om i DN ute.

Panda på zoo.


Giraffer är häftiga djur

I slutet av veckan var vi även till The Wild Animal Park, som tillhör San Diego Zoo och är ett stort område med fritt strövande afrikanska djur man kunde åka i tåg och titta på. Här var girafferna häftigast, särskilt ungarna. Och geparderna, men de låg mest still och tog det lugnt.

Emellan detta hann vi med några dagar i Vegas. Bodde gjorde vi på The Sahara, samma hotell som Beatles enda gången de var i Vegas, tydligen. They loved it, yeah, yeah, yeah!, som det stod i lobbyn. Tyvärr lyckades Linnéa bli dålig båda gångerna vi gick ut på stan, med tidigare hemgångar än planerat som konsekvens. Ingen större skada skedd dock, vi hann med att se alla kasinon på stripen, liveshower, fontänerna och allt annat man ska se när man är där. Dessutom gick vi på en Comedy Club som vi t.o.m lyckades få vip-biljetter till, så det var trots allt en lyckad resa.


Vårt hotell i Vegas.

Hemresan gick via Hoover Dam och Grand Canyon, dock gick inte resan helt smärtfritt. Vi hade redan på väg in i Vegas märkt att vätskenivån var låg och stannat för att fylla på. När vi sen åkte iväg tänkte vi inte mer på det utan lade först märke till att nåt var fel när vi kom till Hoover dam och bilen nära nog överhettade. Inte bra, särskilt som bilen var längre hemifrån än den någonsin varit tidigare. Vårt hopp stod nu till att en dyrköpt påfyllning från souvenirshoppen skulle räcka för att få bilen upp ur den stekheta dal vi stod i botten av och upp till någon mack eller liknande. Till vår förtjusning räckte påfyllningen mycket längre och vi kunde glatt pusta ut och fortsätta mot Grand Canyon. Tyvärr var kartan vi fick på hotellet i Vegas inte mycket bättre än en "hjälp musen hitta osten-karta" som man kan hitta längst bak i serietidningar, vilket resulterade i en onödig omväg och anländande till Dalen i absolut sista sekund. Inte mer än 10-15 minuter hann vi spendera innan det blev för mörkt. Ganska bra tajmat med tanke på att hela resan tagit runt 6-7 timmar. Det vi hann se var iaf så otroligt imonerande att vi bestämde att en framtida resa med Grand Canyon som enda destination bör genomföras.


Jag framför Grand Canyon, i dåligt ljus