Körkort

Efter mycket om och men så har jag nu äntligen fått mitt körkort. Eller i alla fall en papperslapp som intygar att jag får köra. Körkortet kommer i bravlådan först om 2 veckor eller så, precis lagom tills det är dags att åka hem alltså. De minnesgoda följarna av den här bloggen minns att den första uppkörningen glömdes bort och att den andra underkändes p.g.a. icke fungerande tuta. För att inte upprepa samma fadäs hade jag i förväg beställt den billigaste bilen hos den billigaste biluthyraren. Tyvärr visade det sig att den billigaste biluthyraren förtjänade den positionen genom att spara in på personalkostnaderna. Således var till att börja med ingen personal närvarande när jag skulle hämta ut bilen, bara en skylt på dörren med ett telefonnummer. Efter några signaler fick jag veta att den anställde skulle komma tillbaka om 5-10 minuter (läs: 25 minuter). När den stackars utarbetade killen slutligen kom joggande hade jag så bråttom att jag fick den enda bil som inte var parkerad långt ner i ett garage, till samma pris som den jag skulle ha hyrt (en liten Kia).

Sweet tänker jag, en stor och skön bil. Reaktionen skulle visa sig förhastad. Vad som väntade var en Mercury Grand Marquis, en amerikansk jättesedan med soffa för tre i framsätet och diverse för mig ovana funktioner som växelspak vid ratten och pedal för hand(fot)bromsen. Efter att ha kört till dmv, som administrerar uppkörningen, stod det klart för mig varför amerikansk bilindustri är "in the crapper" som man säger här. Maken till dålig väghållning har jag aldrig varit med om. Vid flera tillfällen blev jag på riktigt orolig för att bilen inte skulle svänga när motorvägen gjorde det. Upplevelsen kan jämföras med att köra en svävare ungefär, skumpigt och svårstyrt. Dessutom kändes och såg den, både in- och utvändigt, ut att vara betydligt äldre än den årsmodell 2009 den var. Det är i alla fall min bedömning, andra kanske skulle säga såhär:

För er som orkade se till slutet: Är roominess ens ett ord, eller hittade de bara på det, ungefär som "embiggens" (från Simpsons)?

Hur som helst: Uppkörningen. Två fel hade jag, till att börja med gjorde jag handsignal för stopp när jag skulle signalerat vänstersväng. För det andra så backade jag inte helt rakt efter en trotoarkant, ett problem som snabbt avhjälptes när jag ställde om bilens underdimensionerade backspegel så att jag kunde se trotoaren (men ingenting bakom bilen). Eftersom fyra fel var gränsen för godkänt så kunde jag glatt kvitera ut min körkortslapp och åka tillbaka med bilen.

Utöver detta har inte mycket hänt sedan sist. Dagarna ägnas numera mest åt surf och skolgång. Biljetterna hem är förresten köpta. Den 16:e juni kommer jag hem till Sverige och Borlänge. Flyget härifrån går dock redan den 12:e. Helgen däremellan ska jag spendera hos Hans och Haleigh i Charlotte, som ju ligger strategiskt placerat mitt emellan San Diego och Stockholm.