Superbowlfest

I söndags var det Superbowl XLIII, vilket betydde att det var fest hos en kille med sjukt många tv-aparater. Så vitt jag minns fanns det 9 stycken utställda på olika platser, blanda annat en på toan och en som satt fast i micron.

Ganska snart förtod jag att matchen bara var halva superbowlupplevelsen. Den andra halvan bestod av att titta på reklamen. Inte för att man var tvungen alltså, utan för att det är en del av underhållningen att se hur Budweiser och andra företag har spenderat sina miljoner just i år. I år var det dessutom alldeles extra viktigt att se en särskild reklam. Dreamworks har nämligen gjort massor av reklam för att de ska göra reklam(!) för sin nya film i 3D, varför alla besökare utrustats med varsit par 3D-brillor. Och effekten var påtaglig, man kunde verkligen se hur de spenderade $3 000 000 per minut mitt framför näsan på en. Mest överraskande var ändå Conan O'Briens Bud Light-reklam. Förra året gjorde Johan Rheborg rösten till en fläck och i år det här. Sverige håller långsamt på att infiltrera superbowlreklamernas värld..



Matchen? Tyvärr förlorade Arizona med bara någon minut kvar att spela. Det såg ut som att de höll på att vinna när en Pittsburgh-lirare blockerar en passning och gör den längsta rushen i superbowlhistorien. Jag har ett par anledningar att heja på Arizona. För det första slog Pittsburgh ut San Diego, för det andra var Arizona tippade förlorare och till sist så har jag hört att deras quarterback träffade en tjej, senare hans fru, som visade sig ha en son med Downs syndrom som han genast tog hand om. Jag är ju en sucker för sånna historier.. Och det är alltid roligare att se en match om man har nån att heja på!

Imorgon ska jag ge mig i kast med Dreamgirls igen tänkte jag. Drömtjejerna är alltså de transvestiter som uppträder på gayklubben där jag råkade ragga upp en kille/gubbe under början av min vistelse här. Jag ska försöka hålla mig inom min egen umgängeskrets den här gången..