Första helgen åkte vi till LA för att gå på six flags och Jay Leno (vi var de sista av alla som kom in). Det var alltså andra gången för mig och upplevelsen var ungefär densamma som jag beskrev den första gången. Alltså väldans skoj! Upplevelsen var alltså densamma, bortsett från att tidernas redan coolaste åktur den här gången hade fungerande eldkastare(!). Stora rackare också, värmde skönt i kinderna.. Det var minst sagt överraskande att det, medans man åker i full fart baklänges med Beastie Boys' "sabotage" i nackstöden, plötslig uppenbarar sig en flera meter lång eldpelare på varje sida om rälsen..
En åktur med X2
Kan bara sticka in här att världens bästa radiokanal har gjort det igen. FM 94.9 spelar just nu hela Foo Fighters "The Color and the Shape" från början till slut. För inte så länge sedan spelade de samma The Who-låt två ggr på rad också, "bara för att den är så jäkla bra". Störtskön kanal, går att lyssna på internet också..
Vad mer? Jo vi spelade 2008 års US Open-bana, Torrey Pines. Och det märktes att det inte var någon vanlig bana. Den största skillnaden var att allt ytor var jämna och fina, inte guppiga och uppslagna som hamma på Dalsjö. Eftersom banan ägs av San Diegos parkförvaltning är priset riktigt överkomligt. Vi började med att skriva ner Tigers avslutningsrond från US Open i scorekortet för att kunna jämföra. Det hela slutade med att jag hålade ur på artonde sammanlagt 27 slag efter.. En bättre dag kunde jag nog fått ner det till ett slag per hål, men eftersom alla hål var så förbaskat långa och smala, med relativt kort men väldans tjock ruff så hade det varit i princip omöjligt att komma ner på vanliga nivåer. Jag vill dock påpeka att jag på faktiskt slog Tiger på ett hål. Gjorde par där han gjorde bogey. Det ni, är det inte många som kan skryta med!
Anders spelar ut mot havet.
Jag, på sista hålet. Notera läktarna runt greenen, uppställda för Buick Invitational.
Efter det provade vi lite surf, Anders hyrde bräda. Tyvärr var vågorna för små för att det skulle bli något..
I helgen bar det iaf av till Santa Fe för besök hos Bob (släkt) med familj. Vistelsen där inleddes med att vi visades runt i huset, Bob har otroligt mycket intressanta saker i huset. Efter ett liv som Park Ranger och Cowboy finns en hel del roliga saker att titta på liksom det finns historier att lyssna på. Som den gången Elk-populationen hade så stor i Yellowstone att Rangerna var tvungna att ta ner den. Han själv sköt av 800 stycken på ett par månader. Vi fick också se hans gun-collection, en imponerande samling gevär och pistoler. Runt 30 gevär av varierande modell tror jag att det var. Vi fick också lära känna Spooky, Bobs helmysiga lilla hund.
Bob med ett av sina gevär. Spooky
Dag två var vi toll Bandalier National Monument, en park där Bob varit ranger. Fascinerande ställe med gamla indianlämningar i form av husgrunder och grottor. Därefter var vi till ett museum i Los Alamos, ett litet ställe där de två atombomder som släpptes över Japan byggdes ihop. Det som slog mig var att konstruktionen av bomberna kändes väldigt enkel, även om säkerligen inte hela den tekniska bakgrunden presenterades där. Man byggde helt enkelt ett skal med två bitar Uran i, vilka var separerade. När det var dags för bomben att detonera kördes de här två bitarna helt enkelt ihop för att skapa en kritisk massa vid vilken hela grejen sprängdes..
Anders spanar in en indiangrotta
Dag två spenderades på vandrande fot vid en annan park som hette Tent Rocks. Namnet kommer förstås från de höga tältformade stenarna på bilden.. Efter en ganska isig och trång (klippskrevor) hike belönades vi med riktigt fin utsikt när toppen väl togs i anspråk.
Utsikt. Vi kom nerifrån dalen med "tältstenarna". Eftersom staden Santa Fe ligger högre än Kebnekaises topp var det tillräckligt kallt för snö på marken. Skidanläggningen i stan hade en topp på 12 000 fot, alltså runt 4000 meter, trädbevuxet hela vägen. Konstigt det där..
Det var väldans nära att jag missade allt det här, eftersom jag glömde passet hemma. När jag kom till flygplatsen sa en anställd att det var ok ändå, eftersom jag inte skulle ur landet. Vid säkerhetskontrollen visade det sig dock vara lite krångligare än så. Först efter att ha visat upp leg, två kontokort och studieleg blev jag efter några minuters nervös väntan godkänd. På vägen hem var det betydligt enklare, bara tack och välkommen så fick jag gå förbi..
Sådär gick det i stora drag till när Anders var här. Nu till helgen ska jag upp till LA på nytt besök för att se USA-Sverige i en träningslandskamp. Rapport därifrån följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar